Inte en ängel alla dagar...
Igår blev det inte så mycket gjort med Kiara eftersom vi for med Electra på Pay & Jump. Jag borstade henne boxen, kratsade hovarna och så tränsade jag henne ett par gånger när hon var lös i boxen. Det gick inte jättelätt, men ändå lite bättre än tidigare.
Idag fick hon en ordentlig skötstund på stallgången och sedan gick vi en promenad. Vi tog den där lite längre, småläskiga promenaden då vi går förbi grannen, upp längs en väldigt snårig stig i skogen och sedan nerför den branta backen hem. Det började väldigt bra men när vi kom till grannen fick Kiara syn på lite folk och blev genast taggad. Hon älskar ju människor! Hon gnäggade och blåste upp sig och sedan hade jag ett tufft jobb att leda henne över alla kvistar, grenar och genom riset i skogen. Hon ville snurra runt ordentligt ett par gånger, men jag lyckades stoppa henne och putta tillbaks henne istället för att hon fick göra en volt runt mig och det var bra. Jag gillar inte när hästarna får snurra runt, runt. Ett par gånger fick jag vara riktigt sträng och jag var väldigt nöjd att jag hade bett i munnen för annars hade hon nog dragit iväg hemåt på egen hand.
När vi kom ut på den fina sandstigen som leder hemåt lugnade hon sig lite grand och nerför backen var hon jätteduktig. Den allra sista biten var hon helt avspänd och hon gick fint in i hagen. Hon fick gå ensam i hagen en stund och mumsa på kvällshöet och det funkade fint. Som vanligt höll Electra på att riva stallet när hon insåg att Kiara var själv i hagen så då fick hon också gå ut. Nu är det alldeles kolmörkt ute men jag tror att hästarna har det skönt i hagen.
