Jag ropar inte hej, men jag ser en liten strimma hopp...
När jag gick ut i stallet efter lunch så tyckte jag plötsligt att Ella såg lite bättre ut! Precis då så stod hon normalt på benen och hade en härlig glimt i ögonen. Hon flyttade sig lite lättare i boxen och hon backade självmant, något hon undvikit de senaste dagarna. Jag vill så gärna tro att det har vänt nu, men jag är fullt medveten om att hon kan vara sämre imorgon igen.
Igår kväll for vi och köpte en bal halm på en stor bondgård här i närheten. Halmen var riktigt fin och nu får hästarna lite grand i sina boxar så att de har något att pilla med och knapra lite på när de står inne hela dagarna. Det uppskattas!
Vi har börjat ge Ella hennes hö i krubban i stället för på golvet, för att hon ska slippa belasta frambenen så mycket. Men krubban är lite för liten så Kjell skruvade upp en krubba till idag. Det blev jättebra!
Den här bilden såg jag på FB idag - stämmer ganska bra in på mig...
