Jag fick just en insikt - bättre sent än aldrig...
Jag har skrivit många gånger om att Cupcake inte alltid bjuder framåt som han ska, framförallt inte i början av ett ridpass ute. Inne är det lite tvärtom, då har han massor med energi i början och sedan blir det ganska fort soppatorsk. Det gör att jag, ofta omedvetet, nöter på honom med skänklarna i traven och mer vänster skänkel än höger av någon anledning. Bjudningen blir absolut inte bättre av det och det är jag fullt på det klara med. Jag försöker tänka på det varje dag jag rider, hela tiden, och jag tycker jag har blivit bättre.
Men idag insåg jag att jag gör precis likadant när han inte går fram i galoppen. Jag är så inställd på att han ska bryta av så att jag sitter och klämmer runt hans stackars mage i varje steg. Så himla onödigt av mig. Men nu när jag är medveten om det kan det ju bara bli bättre, eller hur? Sista galoppen idag hade jag fullt fokus på att bara fatta galopp och sedan inte röra honom alls med skänkeln och det blev faktiskt lite bättre direkt. Himla fint, tycker jag!