Oj vilken ridtur!
Idag har det snöat hela dagen och det var ganska läskigt att köra hem från jobbet i snöröken. Men nu har det klarnat upp och när Kjell hade skottat vår skogsväg så sadlade jag Ella för en ridtur. Jag tog det tre-delade bettet idag för jag var lite nyfiken på hur hon funkar på det nuförtiden. Det är nog nästan två år sedan jag red på det senast.
Det blev en helt fantastisk ridtur. Åtta kilometer trav och galopp på helt perfekt underlag i pannlampans sken. Skogen är vit som ett julkort med tjockt med snö på alla grenar och månen är nästan full. Och som grädde på moset så gick Ella superfint. Kanske den bästa ridturen någonsin, helt klart topp fem i alla fall.
I traven gick hon stadigt i form och jag kände hur ryggen kom upp mer och mer. Och i galoppen var hon taktmässig och precis lagom pigg utan att bli stark. Vi höll galoppen både i uppförsbackar och nedförsbackar och då känner man verkligen hur mycket starkare hon blivit i galoppen det här året. För ett år sedan skulle vi aldrig ha klarat att hålla ihop vänstergaloppen i nedförsbacke och nu går det hur lätt som helst!
Det här är verkligen tjusningen med ridning för mig. Jag är helt ointresserad av att rida någon annans häst en gång bara för att det är kul, eller att fara på ridresa till Frankrike. Jag vill rida samma häst (helst ponny!) varje gång så att jag får en relation till ponnyn och ser hur vi utvecklas tillsammans. Det är ridningens mening för mig!
♥ Älskade lilla Electra, du blir i kvar i Kläppen för evigt ♥