Täckesfunderingar
Oj, det är redan torsdag igen! Jag tycker att veckorna går racerfort den här hösten! Är det ett tecken på att man börjar bli gammal kanske? I måndags vräkte regnet ner hela dagen och det var typ 2-3 grader varmt. Efter mycket funderande hit och dit så bestämde jag mig för att lämna hästarna inne när jag for på jobbet. Det händer i stort sett aldrig men nu kändes det som det bästa alternativet.
Vi har en ligghall i hagen, men på hösten är det så geggigt för hästarna att gå dit - och speciellt den här regninga, blöta hösten - så vi har stängt av den delen av hagen. Electras bästa regntäcke hänger väldigt långt ner på sidorna på henne så det vill jag inte låta henne använda för då kan inte Kiara dia. Och Kiara har inget regntäcke alls. Att låta hästarna stå ute i regnet och geggan från sex på morgonen till halv fyra på eftermiddagen var uteslutet. När jag kom hem hade det klarnat upp och då fick dom gå ut 4-5 timmar och jag tror dom var riktigt nöjda med det.
Resten av veckan har det varit riktigt skönt väder och nu har nästan all snö tinat bort. Kiara har vant sig vid att marken ibland består av grus, ibland gegga, ibland snö och ibland is. Hon nosar mycket på marken när man leder ut henne och det är väl för att lära sig känna igen och förstå hur hon ska bemästra de olika underlagen. Just nu går det riktigt fint att leda henne ut och in från hagen igen. Kan hända får vi ett bakslag vid nästa snöfall?
Electra har nästan fällt klart sin sommarpäls men Kiara ser fortfarande ut som en ruggig lite ankunge. Ju mer hon fäller desto mörkare blir hon och snart har även hon min älsklingsfärg - mörkbrun med vita tecken!
Varje kväll den här veckan, när jag har borstat hästarna, så har jag tränat att lägga på och ta av schabraket på Kiara. Nu kan jag slänga på det ganska vårdslöst utan att hon reagerar. Bra! Idag plockade jag fram ett litet, rutigt ylletäcke som vi hade till Hannas shettis Paulina för många år sedan. Det är i storlek 105 cm och innan vintern är slut tror jag det kan passa på Kiara när hon är riktigt blöt och kall.
Hon fick nosa på täcket och sedan lade jag på henne det några gånger. Hon reagerade lite på att bukgjordarna klingade mot varandra, men när jag höll i dem så de blev tysta så gick det bättre. Det är förstås alldeles för stort framme vid bogen och jag tror inte gjordarna går att korta så mycket så att det passar idag, men det funkar fint för en som ska lära sig att få på sig ett täcke.
Kiara ser ut som att hon har klätt ut sig i pappas stora morgonrock :)
Igår beställde jag faktiskt ett regntäcke till henne, jag har insett att hon nog kommer att behöva det. Även det blev i storlek 105 cm och jag hoppas att det kommer att passa.
Den ruggiga ankungen håller på att bli en svan!