lottaolin

... när jag tänker på dagens samvaro med Kiara. Vi åkte och tränade på KDRF och allt gick superbra men framförallt var hon så otroligt mysig och tillgiven, och det glädjer mig mest. Kiara och jag hade varsin grej som vi skulle träna på idag;  jag behöver träna på att köra med körpisk och Kiara behöver träna på att stå still när man startar och avslutar träninspasset, byter tömfattning mm.

 

Hittills har jag mest kört utan pisk, jag har haft fullt upp med att hålla reda på tömmarna. Men i vissa lägen behöver man ju förstärka röstkomandot med en pisk, absolut inte som bestraffning, men för att vifta lite med liksom. Jag köpte mig en ny körpisk häromdagen för vår gamla är både lite för lång och lite trasig. Dessutom är den ganska tung så jag får ont i handlederna och blir hård i handen när jag använder den.

 

När vi kom fram till KDRF visade Kiara tydligt att hon var väldigt brunstig. Lite brunstig blir hon alltid när vi kommer dit, men idag var det väldigt mycket. Jag gjorde i ordning henne i stallet och hon var jättemysig och gosig och gapade villigt när jag kom med tränset. Vi skrittade ner till banan, med några små kiss-stopp längs vägen, och jag hade inte så stora förväntningar på henne. Men ack så fel jag hade, hon var jätteduktig!

 

Att träna halter med en brunstig häst är inte svårt, den vill ju liksom gärna stå still. Problemet brukar vara att sätta igång igen efter halten, men Kiara skrittade villigt framåt efter varje halt. Hon gav fin kontakt i handen och gick emellanåt i väldigt trevlig form. I traven var hon spänstig och koncentrerad, och vi fick till riktigt fina volter. Att göra halt och byta tömfattning var easy-peasy, hon stod blickstilla! 

 

Men det som var allra mest imponerande var när Sofia och Ginny lämnade sin ridbana och red iväg längs ridslingan som går runt ridskolehästarnas hage. Kiara såg dem                trava iväg och försvinna ur sikte och ändå lyssnade hon så fint på mig och gjorde allt som jag bad om. Vilken liten stjärna!