Tömkört hemma själv!
För bara några månader sedan fanns det inte på kartan att jag skulle tömköra Kiara själv, varken i ridhuset eller utomhus. Men jag bestämde mig i julas att om jag ska ha kvar Kiara, vilket jag vill, så måste jag kunna motionera henne själv. Att rida är uteslutet, jag är alldeles för tung. Att köra med vagn vill jag inte heller, Kläppen är inget bra ställe att köra på eftersom det i princip lutar åt alla håll överallt. Men tömkörning funkar fint, problemet var bara att jag aldrig lärt mig det.
Vår fina skogsväg runt gården
Tack vare Sofias kunskap och tålamod har Kiara och jag gjort framsteg under våren och igår tömkörde jag henne för första gången på vägen runt gården hemma! Det var premiär för tömkörning hemma efter vintern så Sofia följde med mig första varvet, för säkerhets skull. Det gjorde att jag var avslappnad och då blev även Kiara avslappnad. Sedan körde jag ytterligare en runda i vänster varv själv, gjorde en snäv 360 graders sväng vid pumphuset och körde tillbaka i höger varv. Det låter jätteenkelt men det var så spännande och roligt!
Vi har väldigt mycket mer saker att träna vidare på och jag vet att Kiara inte kommer att vara så här cool alla gånger, men nu har vi gjort bort premiärturen i alla fall. Hon behöver bli mycket bättre på att stå still när man ber henne och inte pillra runt som ett litet förskolebarn och jag måste jobba med mitt eget lugn. Jag är en orolig person och oron har inte minskat med åldern. Men jag måste lära mig att tänka positivt och att inse att det allra mesta vi gör med ponnyerna går jättebra. Dessutom är Kiara extremt snabb på att plocka upp min oro, och då hamnar vi i en ond cirkel. Ett sätt att hålla oron borta tror jag är att prioritera att motionera Kiara minst fem dagar i veckan. Dels för att hon behöver det, förstås, men också för att jag ska få mängdträning så att jag känner mig tryggare. Nu när vårens precis har anlänt känns det mycket enklare att få till träningen än när det var mörkt och halkigt!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥