lottaolin

Efter en stressig morgon (pga dålig planering från min sida!) landade jag på bussen mot Umeå en minut före den skulle avgå. Idag var det nämligen dags för neurografiundersökning av mina muskler och nerver i underarmarna. Jag har besvärats av carpaltunnelsyndrom i sisådär 30 års tid, men i sommar har det blivit allt värre så nu tänker jag göra något åt saken.

 

Jag slappnade av på bussen, hela veckan har jag sett framemot att få sitta och läsa i lugn och ro och jag hade en riktig tegelstensroman med mig. Tyvärr hade jag glömt glasögonen... Jag brukar kunna läsa rätt bra ändå, om ljuset är bra, men bussen hade tonade rutor och dålig läslampa så det var med maximal ansträngning som jag tog mig framåt i boken. När jag dessutom insåg att jag hade hamnat på en riktig mjölkpallsbuss som gick in i varenda by och tog två timmar och tjugo minuter var paniken nära igen. Jag hade typ fyra minuter på mig från det att jag klev av bussen tills jag skull infinna mig på Klin Neurofyslab på Universitetssjukhuset och jag hade inte full koll på var det låg.

 

 

Det blev en rask promenad (jag brukar gå fort men nu pratar vi FORT!) rakt genom sjukhuset, med blicken i taket på alla vägvisningsskyltar och prick 09.30 anmälde jag mig i luckan på Klin neurofyslab. Ganska nöjd med mig själv måste jag säga. Undersökningen var inte så trevlig, men uthärdlig. Man får elstötar på en massa olika punkter i underarmen, med olika styrka och frekvens - det känns som att hålla i ett riktigt vasst elstängsel - och så registreras allt på datorn. Om 1-2 veckor får jag veta om det blir operation, så nu får vi se...