Tröttheten när spänningen släpper
Idag har jag gjort en grej som jag gruvat mig för i över en vecka. En telefonintervju med Ridsportförbundets medlemstidning "Häst & Ryttare". Och det var inte jag som skulle intervjua dom utan dom intervjuade mig! Ingen bekväm situation, om man säger så...
Nya numret av tidningen fick du kanske i brevlådan igår. Jag tycker den blivit mycket mer läsvärd på senare tid.
Anledningen till att de kontaktade mig var att jag var en av tio nominerade till "Årets Eldsjäl" inom Ridsportförbundet 2015. Väldigt hedrande och väldigt överraskande! Men också ganska jobbigt för en som inte vill stå i rampljuset. Jag hade lagt det där bakom mig och i stort sett glömt bort det, när Häst och Ryttares chefredaktör hörde av sig förra veckan för en intervju.
Min första reaktion var att tacka nej, helt klart. Men ämnet "Hur får vi våra medlemmar att ställa upp som funktionärer på tävlingar" brinner jag för och jag tycker det är bra att det diskuteras. Jag pratade om hur vi försöker få med så många som möjligt genom att vi har en positiv ton mellan oss och man får välja när man vill jobba och vad man vill göra, man blir inte bara inplacerad någonstans. Jag berättade också om den vänliga stämningen vi har i klubben, att alla är välkomna oavsett vilken gren du är intresserad av, vilken häst du har eller hur duktig du är. Intervjun blev väldigt avslappnad, och det kändes skönt, men jag glömde en del saker som jag velat få med. Så det blir att maila och komplettera lite grand. Då kommer också nästa jobbiga grej: Jag måste maila bilder på mig själv till tidningen. Ve och fasa - jag hatar ju att vara med på bild.
Jag har en bild som Kajsa tog nyligen på mig och Electra, där Electra är i fokus, och den tänkte jag skicka. Men jag är tveksam till att den godkänns efter som jag inte är helt skarp på bilden. Men hon vill även ha någon bild på mig som är tagen på KDRF, typ i stallgången eller när jag håller på med dressyrstaketen eller liknande. Jag tror jag ska ragga upp någon glad KDRF:are som vill vara med på bild med mig så känns det inte lika jobbigt.
Vad tror ni? Platsar den här bilden i Häst & Ryttare?
Före intervjun var jag ganska speedad och när den var avklarad blev alldeles slut i hela kroppen, som jag brukar bli efter att vi arrangerat en tävling. Det var bara att gå och lägga sig en stund och jag sov som en stock i 30 min. Sedan var jag pigg igen och nu känns det skönt att det är gjort.