Vi gå över daggstänkta berg, fallera!
Ja, Kiara och jag började dagen med en härlig promenad över berget och ner på Per-Åkes väg. Och det var faktiskt dagg i gräset, så det så. Det var en hel del insekter idag med, men inte värre än att vi kunde hantera det. Hon var pigg och alert och visade inga tecken på att vilja maska för att hon var brunstig. Så himla bra!
Bildbevis på att vi gick ända till Per-Åkes hus
Idag fortsatte vi hela vägen till Per-Åkes hus, det är nog bara andra gången vi går dit någonsin. Jag försökte ta en fin bild med huset i bakgrunden, men det var så mycket brems så hon kunde inte stå stilla, stackaren. Annars är hon faktiskt extremt fotogenisk, man behöver bara göra ett litet ljud med munnen så tar hon fram öronen och ser alldeles bedårande ut.
Vi skrämde upp en stor tjäderhöna som satt precis bredvid vägen. Hon flög upp med ett brak och ett kacklande. Undrar vem som blev mest rädd, jag eller Kiara? Men sedan var Kiara direkt lika cool igen och vi gick lugnt vidare. Jag är så otroligt glad för att vi hittat tillbaka till den fina stämningen på våra promenader som vi hade förra sommaren, när det bara är trevligt att gå på promenad. På vintern när det är halkigt och det blir långt mellan promenaderna är både hon och jag mer spända och det är inte lika kul.
Nu i eftermiddag har jag krattat och gjort fint i det allra bortersta hörnet av hagen, där ligghallen står. Ponnyerna är sällan där och det är svårt att komma sig dit med skottkärran på våren för diket man ska gå över är så geggigt då. Så därför blir det sällan ordentligt mockat där och det är mitt dåliga samvete. Men idag körde jag bort 10 kärror därifrån och det är så mycket finare redan!
Visst har vi en ren och vacker hage?
