Fin balans och lite älgfrossa
I torsdags var Eve här och skodde båda ponnyerna. Kiara, som var lite sur och stökig förra gången, var som en omvänd hand. Hon stod blickstilla hela tiden och det tog bara 45 minuter att sko henne runt om. Hennes hovar håller sig jättefina och i vinter planerar vi att sko henne med vanliga snösulor istället för hela sulor som hon hade förra vintern. Så himla skönt!
Medan Ginny blev skodd passade Kiara på att ta en liten lur
Igårkväll red vi ut en sväng tillsammans. Vi styrde kosan mot Per-Åkesväg och där fick Kiara flera utmaningar. Den första var att vi skulle passera en stor grävmaskin och sedan en rejäl vagn med varningsskyltar som man ställer ut vid vägarbete. Den blockerade infarten till Per-Åkesväg så att man var tvungen att gå ner en bit i diket för att komma förbi. Grävmaskinen struntade hon fullständigt i, men den där vagnen var lite läskig. Hon tog sig närmare och närmare ett steg i taget, och Sofia gav en henne gott om tid. Men eftersom vi befann och i stort sett på bilvägen så tog vi till sist det säkra före det osäkra och lät Ginny ta täten. Hon skrittade förbi vagnen hur fint som helst och då följde Kiara snällt efter. Och precis när hon gått förbi så kom det en bil och blåste förbi på grusvägen. Bra timing av oss!
Vi skrittade ner för stigen, över bäcken och sedan blev det trav uppför nästa backe. Kiara var så välbalanserad och fin! Filmen här nedanför visar henne mest rakt bakifrån men jag tycker ändå man kan se hur taktmässig hon är!
Efter traven så skrittade vi vidare ner mot Per-Åkes hus. Men halvvägs ner så knakade det plötsligt i skogen framför oss. Både vi och ponnyerna insåg rätt fort att det var ett djur, troligen en älg, som vi skrämt iväg. Björnjakten pågår omkring oss och alla djur är lite extra på tårna så vi valde att vända hemåt. Kiara fick en släng av älgfrossa och taktade rejält på hemvägen. Efter några hundra meter, när hon skrittade hyfsat fint, satt vi av och ledde ponnyerna hem. Kiara slappnade av allt mer, mycket tack vare att Ginny är så cool. När vi kom till vägskylten, som blinkade med stora oranga lampor mot oss, så skrittade hon förbi hur fint som helst. Duktig flicka!
Jag avslutar med några söta bilder som jag tog i torsdags morse. Kiara är lite melerad i hårremmen nu. Både Ginny och Kiara fäller sommarpälsen och gör sig redo för vintern. Snart ska jag ta höstens maskprov på Kiara, några veckor in i september blir nog lagom. Jag har en känsla av att hon inte behöver avmaskas den här hösten för hon har aldrig varit så rund och fin som hon är nu. Håller tummarna för att det är så...
♥ ♥ ♥ ♥ ♥