En gång är ingen gång, två gånger är en vana
Så här mysigt har jag haft det idag!
Idag körde vi en repris på fredagens ridtur på lägdorna. Det blåste ännu mer idag och dessutom behövde vi passera Kjells traktor med ett jättestort virkesställ på gafflarna, typ 4 meter högt, innan vi kom oss ut från gården. Det kändes som en rejäl utmaning, men Kiara och Ginny skrittade bara förbi som om de sett det tusen gånger förut. Vilka coola ponnyer vi har!
Det känns som att rida på en engelsk hed
Det är bara andra gången Kiara rids på lägdorna men det känns redan enkelt
Idag skrittade vi ända ner till lägdan som är närmast Jörnsvägen. Det är en 80-väg men många kör betydligt fortare än så eftersom det är en raksträcka. Kiara är van att se bilar på vår gård och att det passerar traktorer utanför hagen, men hon är inte van trafik. Så det blir perfekt att kunna rida så att hon ser trafiken men ändå med rejält avstånd så att hon inte blir rädd.
Hon ser ju inte jätterädd ut precis, bara nyfiken och intresserad
Ooops, där kom det en bild på Ginny och mig. Inte så stylish att ha mobilen i fickan...
Här är vi på väg tillbaka och långt där borta ser man galoppbacken
Vi travade uppför galoppbacken och det gick jättefint och som vanligt ledde vi ponnyerna sista biten hem. Det var trejde ridturen den här veckan och det känns som vi har hittat en fin rutin nu att rida Kiara ca tre gånger/vecka, ibland fyra. Utöver det så promenerar jag med henne en eller två gånger/vecka och så tränar Sofia henne vid hand ibland. Vi kommer inte att kunna hålla det här när det blir vinter, mörkt och kallt, men det gör ingenting. Hon får en bra bas att utvecklas ifrån med den här träningen och så lägger vi upp en plan för vintern längre fram.
Den här bilden skulle platsa i Hööks höstkatalog, eller hur?