En första känsla av höst
Senaste veckan har det varit lite kallare på natten och imorse var det bara fyra grader när jag steg upp. Jag älskar hösten och morgonens långpromenad med Jessie var helt fantastisk. Solen började värma och det enda som hördes var fåglarna och en traktor långt i fjärran.
Lugnet har lagt sig
Igår gick jag en promenad med Kiara efter jobbet. Kjell och Jessie följde med och vi började gå inåt, mot Turekojan. Den vägen är ganska stenig och börjar med en seg uppförsbacke och Kiara tycker inte den är så rolig. Hon stannade flera gånger och jag fick övertala henne att gå vidare. Jag blev stressad och ju mer stressad jag blev, desto oftare stannade Kiara. Det kändes helt misslyckat och inte alls som den sköna promenad jag fantiserat om när jag körde hem från jobbet.
Men då bestämde jag mig helt enkelt för att byta runda och gå åt ett annat håll. Jag gick tillbaks hemåt och sedan tog Kiara och jag en runda på naturbanan istället. Jag slappnade av och då slappnade hon också av och vi fick en jättemysig stund tillsammans. Jag kände mig riktigt nöjd att jag avbröt det som höll på att bli dåligt och vände det till något bra.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥