Dagen är kommen...
Alltså dagen P som i Plasta hö! Kjell håller på att stränga årets torrhö och jag är sååå beredd att starta traktorn och börja plasta balar. Men han ska stränga klart, tanka sin traktor och koppla på rundbalaren så jag måste hålla mig lugn i en timme till. Jobbigt och nervöst, men det är bara att gilla läget. Det här är så spännande för mig, men får jag bara komma igång så brukar det kännas bättre.
Medan jag väntar kan jag passa på och skriva lite om gårdagens ridtur. Det var en fantastiskt vacker sommarkväll igår, soligt, precis lagom varmt och nästan inga insekter. Sofia och jag skrittade iväg upp genom skogen och vidare in på Per-Åkesväg. Idag red vi hela vägen fram till Per-Åkes hus - nytt rekord igen!
Kiara var piggelin men duktig och Ginny var en ängel som vanligt. På ett ställe skyggade Kiara riktigt rejält för en uppflygande fågel. Hon och Sofia hamnade bredvid stigen precis intill en stor stubbe. Sofia styrde tillbaks upp på stigen och Kiara lugnade sig på en gång. Men jag tyckte det såg ut som att hon hade gjort sig illa på båda bakbenen! Vi skrittade en bit till och jag försökte se om det blödde mycket eller om hon bara skrapat sig lite. Efter några steg insåg jag dock att hon hade trampat i blåbärsris och var helt oskadad...
Inte blod, bara blåbär. Då kan man lugnt rida vidare
Här vänder vi tillbaka från Per-Åkes hus
På hemvägen travade vi nästan ändan från bäcken och upp till hällorna. Kiara var jätteduktig och Sofia beskrev att hon kunde länga ut halsen mer än tidigare och hitta jättefin balans. Kiara har bara travat ett par korta snuttar i skogen förut så det här var riktigt roligt! Jag vet inte om hon blev särskilt trött, men Ginny blev svettig under sadelgjorden så lite ansträngande var det nog.
Jag var lite långsam med att börja filma, men här kommer i alla fall lite film: