Bättre sent än aldrig
På semestern allra sista dag kan vi äntligen sätta igång med det vi har väntat på sedan dag ett: Att slå hö! På hela sommaren har vi inte haft tre dagar i rad med sol och vackert väder, det är egentligen ganska otroligt. Jag vet inte om vi har slagit så här sent någon gång tidigare, det känns verkligen inte så. Så nu håller vi alla tummar och tår för att meterologerna har rätt och att vi har uppehållsväder ända fram till på torsdag.Och precis när jag skriver det så spricker solen fram, det känns som evigheter sedan sist.
Luriga moln på himlen, men nu kör vi!
Min insats i höbärgningen, förutom att serva med mat, fika och ta hand om allt här hemma blir som vanligt att köra rundbalsplastaren och sedan släpvagnen när det är dags att köra hem balarna från åkern. Som vanligt är det väldigt gruvsamt för mig att köra traktor, även om jag vet att jag kommer att komma in i det efter några timmar. Men kör man bara 2-3 dagar/år så sitter det inte ryggmärgen, i alla fall inte för mig. Dessutom har jag ett extremt katastroftänk i allt jag gör och det underlättar ju inte precis. Jag har övningskört "min" traktor tillsammans med Kjell en liten stund nu på morgonen och det gick hyfsat bra, men jag önskar att jag vore lite mindre rädd...
Jag har parkerat mitt ekipage utanför köksfönstret så att jag ser det hela tiden - lite KBT kanske
Sofia och Kiara har tränat en stund på gårdsplanen idag. Kiara fick mycket miljöträning när det stod traktorer parkerade på nya ställen, Kjell kom körandes med slåttermaskinen och bilar passerade ovanför huset så att Caspian skällde. Men Sofia är helt lugn med sådant och välkomnar det som en del i Kiaras träning och då blir inte Kiara rädd heller. Perfekt!
Här jobbas det med slowwalk
Oj så skönt med lite kli - underläppen blir som nosen på en tapir
♥ Bästa vänner ♥