lottaolin

 

Kiaras vackra hals syns mycket bättre när manen är kort

 

På kvällen gick Kjell och jag en promenad med Kiara och den här gången fäste jag grimskaftet i bettet (dvs deltat) redan från början. Min tanke var att vi skulle gå en delvis ny runda för att hon skulle få vidga sina vyer lite grand, men det blev betydligt mer "läskigheter" än jag planerat!

 

Första huset vi passerade var inte så "farligt", bara en släp med kåpa, en traktor, lite brevlådor och något gammalt rostigt jordbruksredskap. Sedan passerade vi mellan några byggnader och Kiara följde snällt med. Men plötsligt stelnade hon till - vad var det där??? En robotgräsklippare in action, och den var på väg rakt emot oss! Jag kunde riktigt höra Kiaras lilla hjärta ticka, men hon stod trots allt kvar och betraktade den. Vi gick förbi den, lugnt och försiktigt, och fortsatte vår upptäcksfärd. 

 

Vi kom fram till en uppställningsplats för diverse fordon med hur mycket grejor som helst och delvis ganska trånga passager. Kiara var uppmärksam men jätteduktig och följde mig snällt trots att det var så mycket saker så att vilken vuxen häst som helst skulle ha reagerat. Så himla duktig! När vi passerat allt det där kom vi ut på en skogsbilväg. Då råkade hon sparka till en kvist som låg över vägen och blev jätterädd! Stackars lilla gumman, hon trodde att allt läskigt var över och så anfaller skogen henne!

 

Resten av vägen hem gick vi genom skogen och då blev hon bara rädd för en uppflygande fågel (som jag också blev rädd för!) och en jättestor stubbe som faktiskt såg ganska skrämmande ut. Jag tycker hon är otroligt duktig och modig för att vara så oerfaren. Nu är det upp till mig att fortsätta visa henne världen!